År 2008 så börjar det dyka upp Ragdolls på utställningarna som var ganska så dåliga i typen. Domarna började undra vad som hänt. Det var raka profiler, fel öronplacering, dåliga pälskvalitéer och icke rastypiska uttryck som blev följden av för smala huvuden.
Så SRC beslöt att temat för 2008 skulle vara uppfödning och avelsdjur.
Åsa och jag åkte runt i landet och hade uppfödarträffar. Vi var i Umeå, Norrköping, Göteborg och Malmö. Vi försökte förmedla om vad man skulle tänka på när man valde sina avelskatter, att man skulle vara mer kräsen och hade givande diskussioner med uppfödarna. Hoppas att det hjälpte några i alla fall :-), vi ville dela med oss av vår erfarenhet och kunskap. Ragdollen blev allt mer populär och det är givet att det blev mycket nya uppfödare då som kanske inte hade full koll i början.
År 2008 så hade DNA-testerna beträffar HCM-genen på Ragdoll kommit. Det hade ju funnits för Maine Coon ett längre tag men nu kom alltså ett test för vår ras också.
Ett väldigt bra verktyg i aveln. Jag testade alla mina katter jag hade då och det var ömsom vin ömsom vatten…inga var HCM/HCM som tur var, men av 11 testade katter så var 6 stycken N/HCM, däribland Loverboy , Tamino och Panther. Kaimi var N/N. Och givetvis var några honor också N/HCM, men mina unga honor var samtliga N/N och det var ju skönt. Så med facit i hand så hade jag parat två ”bärare” flera gånger, men mej veterligen har bara en avkomma utvecklat HCM. Jag hade väl bara haft tur antar jag.
Genast kom diskussioner huruvida man skulle avla på katter som är N/HCM eller ej, men för mej var det självklart och är så än idag ,att det är klart att man kan göra det, speciellt nu när man vet vad de är.
Debatten om de solida/fullfärgade s.k Ragdolls fortsatte…De som höll på med dem i Sverige jobbade på och ville göra dem till en ny ras, en syskonras till Ragdolls. De skulle heta Rainbowdolls. De kom så långt att de pratade SVERAKs raskommitté, RAK , och RAK sände ut en fråga till Ragdollklubbarna RK och SRC hur de ställde sej om Raindowdolls skulle bli en syskonras. SRC var emot detta och det här var det svar vi gav till RAK:
”SRC stöder inte att de så kallade fullfärgade Ragdolls (Rainbowdoll) skall bli en syskonras, med den motiveringen att:
- Blir de en syskonras så blir det tillåtet att para dessa två med varandra och det motsätter vi oss.
- Ann Baker, rasens grundare, gick vidare på den maskade varianten hon fick fram och kallade dem för Ragdoll. Vi tycker att man ska respektera detta.
- SRC vill bevara Ragdoll som en maskad katt med blå ögon. Vi är dessutom oroliga för att ögonfärgen på våra Ragdolls kan försämras om man börjar korsa in fullfärgade katter i Ragdollaveln.
- SRC är också oroliga att vi kan få problem med vitfläcksanlaget om man korsar in fullfärgade.
- Det finns en bred avelsbas för Ragdolls idag så det är heller inte befogat att korsa in fullfärgade katter för att bredda avelsbasen.
.
SRC ser hellre att de blir en egen ras utan möjlighet att korsas med Ragdoll.
Det finns i USA redan en ras som heter Raggamuffin som vissa hävdar kommer just från Ann Bakers sidolinjer hon fick när hon tog fram rasen Ragdoll. Så vitt vi vet är det bara CFA som har en rasstandard för dessa. ”
En av de uppfödare och en god vän till mej (även om vi hade olika åsikt angående dessa)och som ivrigast arbetade för att få dem accepterade och godkända gick tyvärr bort alldeles för tidigt i november 2009. Efter det var det liksom luften gick ur hela projektet med att få dem som en egen ras och inget mer hände angående det. Så vitt jag vet, rätta mej om jag har fel:)
Min syn på njurscanning fick sej en rejäl törn 2008. Jag hade en hona ,Krickelins KitKat, som var scannad inför sin första kull och allt såg normalt ut. Hon fick en kull och allt var frid och fröjd.
Ett år senare så fick hon avlivas för hennes njurar var helt ihopskrumpnade…Jag insåg att det inte var någon garanti alls att njurarna såg bra ut.
Krickelins Kitkat
Jag fick också allt fler mail angående restriktioner som hade börjat bli mer och mer vanliga bland uppfödarna, många var upprörda och tyckte att nu hade det ändå gått för långt. Fler och fler importerade katter och med dem följde dessa restriktioner. Med facit i hand så är det nästan värre nu…eller?? Ni som känner mej vet att jag är ingen vän av restriktioner 
År 2008 gjorde jag om en parning, jag som inte brukar göra det :), men eftersom det hade blivit så bra med Loverboy och Zoie så ville jag ta en sista kull på Loverboy för att försöka få en ny Zaga. Och det födde 5 ungar och där behöll jag Zoleya som fick bli foderkatt hos Helene Sartoft , som jag lärt känna och hon är numera en av mina bästa vänner.
Krickelins Zoleya
Det var det här året, 2008, som både Loverboy och Tamino dör, väldigt tråkigt och jag tappade lusten med allt som hade med avel och uppfödning ett tag :(, det blev lite för mycket. Men, ett sånt intresse som jag har för avel och uppfödning är svårt att ta död på ;)…
2008 hade jag den sista kullen som fick problem med snuva och tack och lov, jag har aldrig haft det på någon mer kull sedan dess, så det var segdraget. Långt ifrån alla kullar fick problem utan en och annan och de eliminerade jag direkt genom att inte ta någon mer kull på den honan och omplacera henne.
Kaimi var totalt ointresserad av tjejer och jag var frustrerad, nu hade jag bara en fungerande hane, Panther…Så jag började leta hane igen. Fick kontakt med Kathleen Burke, tack vare en god vän i Norge, Gry Wigum Danielson. Kathleens uppfödning heter Kizzykats, hon är en väldigt trevlig dam och hon hade en kull kattungar efter de föräldrar jag ville ha ifrån så jag skulle få köpa en hane.
Kizzykat Nordic Pride fick han heta.
Jag hade sån tur att min goda vän Mariann, Ragedy’s, skulle köpa hans kullsyster och hon skulle åka till USA för att hämta henne och då var hon så snäll och tog med Pride också.
I januari 2009 åkte jag till Gardemoen och mötte Mariann när hon kom hem med katterna. Pride var då nästan 10 månader. Han var lite urvuxen när han kom, men vilken ögonfärg!! Det behövde jag verkligen i min avel.
Kizzykat Nordic Pride som ung…
Pride två år senare
Jag såg verkligen fram emot att få ungar efter honom. Och ja visst, han var nog så energisk, lite för energisk tror jag, han jobbade verkligen hårt, men inte blev det några ungar. Frustrerad igen…
Men Kaimi hade äntligen lyckats att göra 2 honor dräktiga, kors i taket!
Så äntligen lyckades Pride göra en hona dräktig efter att ha prövat på flera så jag trodde att NU äntligen… Det var Zoie som fick en kull i november 2009. Två stycken, en av varje, blev det, men jag behöll ingen av dem.
Jag fick också ett annat problem att ta itu med. Kråkan hade blivit parad 3 gånger och blivit dräktig två av gångerna, men aborterat sina foster runt 5-6 veckan.
I april 2009 fick jag reda på den troliga orsaken till detta. Jag blev uppringd av en uppfödare som berättade att den uppfödare som hade Kråkans far hade behandlat sina katter mot G-streptococcer…Det hade hon inte upplyst Åsa om varpå Åsa fick det på Zaga när hon parades med hanen, hennes hane Magic fick det via Zaga när hon skulle göra om kombinationen som hade blivit så lyckad. Både Magic och Zaga blev sterila för det hann gå för lång tid innan de blev behandlade. Vi frågade oss, VARFÖR, kan man inte vara så rakryggad att man berättar en sån här sak, även om man inte är bästa vänner….
Jag behandlade Kråkan och mina andra katter för säkerhets skull även om det var bara Kråkan som hade haft problem. Och se, efter behandling så blev hon dräktig och allt gick normalt!
fortsättning följer…
Senaste kommentarer