År 2006 så arbetades det på ett förslag till ändring av standarden för Ragdoll. Orsaken till det var att det var lite otydligt i standarden hur vissa markeringar skulle tolkas och det var främst en mitted, Heros Rosena, som orsakade oenighet bland domarna. Rosena hade en vit fläck vid sidan av nosen och en del domare nominerade henne och en del tyckte det var helt fel. Och att vi/domarna ville ha en annan tolkning av benstommen.

GIC Heros Rosena

GIC Heros Rosena

Det var Ragdolluppfödare både i Norge och Sverige som jobbade på det och på Fifes generalförsamling  i maj 2006 så gick förslaget igenom. Vi i Sverige hade lagt ett förslag och Norge ett nästan likadant. Vi trodde det skulle ha bättre chans att bli godkänt då. Det var det  norska förslaget som gick igenom, det var lite mer utförligt och det som vi alla hade i utgångspunkt. Men vi i Sverige fick rådet att ha så lite förändringar som möjligt i förslaget för att det skulle ha större chans att gå igenom.

Den nya ändringen skulle börja att gälla 2007-01-01. Den främsta ändringen i den nya standarden blev att det benstommen ändrades från medium, till ”medium to strong” samt att det  tilläts att det kunde vara vitt på mitteden under nosspegeln , så länge som den följer medianlinjen, dvs om den har bläs och bläsen fortsätter ända till hakan som ju är vit. Det blev också tillåtet att ha fläckar i det vita på bakbenen på mitted, just det tyckte inte vi svenskar var så lyckat, men norrmännen ville ha det i sitt förslag och eftersom det var det som gick igenom så…
Det nya förslaget såg ut så här:
”White chin, with or without a narrow white stripe/marking(s) on the bridge of the nose up to the forehead.
Narrow white stripe/marking is allowed on the muzzle as long as it follows the median line down into the chin.
White mittens on the front legs; the hind legs should be white at minimum up to the heel and at maximum to the middle of the thigh. 
Coloured spot(s) in this area are acceptable.”

SRC hade uppfödarträffar/seminarier och klubbmästerskap så gott som varje år och de var alltid välbesökta. Vi hade olika teman på träffarna varje år.
År 2003 hade vi tema ”Att välja avelskatt” och det tror vi var ett uppskattat och intressant ämne för vi hade jättemånga deltagare.
År 2004 var temat sjukdomar, främst njurar och se vad det har lett oss!! Att vi har fått igång ett hälsoprogram med att ultraljudsundersöka våra avelsdjur med avseende på hjärta och njurar.
År 2005 var temat genetik. Jag tog fram material och vi  försökte bringa lite ordning på färger och mönster på våra katter. Hur de nedärvs och vad man fick för utfall på kullarna vid olika parningar.
År 2006  Ragdollens standard. Att vi tog just det är för att det så att säga låg i tiden eftersom det var inlämnat ett förslag om förbättring till nuvarande standard till SVERAKs årsmöte och det var vi i SRC som såg  till att få gjort det på domarnas önskemål sedan länge.
År 2007 Standard igen, nu med vitfläckstema i samband med ragdollutställningen som jag skrev om förut.

I min uppfödning hände det som vanligt en hel del. Eftersom jag högst ogärna gör om samma kombinationer flera gånger så är jag ständigt på jakt efter nya hanar. Det är väl därför som den här tillbakablicken handlar så mycket om mina olika hanar som jag haft. Jag vill heller inte ha dem fertila så länge, Loverboy var ett undantag. Det blev ganska så stor omsättning på honor den här perioden också eftersom jag fick ”rensa”, läs omplacera, ganska så mycket på grund av den här kattsnuvan.
Våren 2007 lyckades jag övertala min goda vän Solveig Damsgaard att vi skulle bytlåna hanar några månader, min Tamino mot hennes CuanCats Chance Soltone, en blå mitted.

Och det gick hon med på :-)  Jag fick totalt 6 ungar efter honom, behöll en hona, Krickelins Roxanne, efter Xenia. Hon var verkligen jättefin, men tyvärr blev hon aldrig dräktig så när hon var 4 år gav jag upp och hon fick ett nytt hem.

Krickelins Roxanne

Krickelins Roxanne

Vårvintern 2007 hade jag tre kullar väldigt tätt och då tackade jag mej själv för att jag hade mor och barn separerade i varsitt rum. Zophie hade en kull på 7 stycken och när de var bara 11 dagar så började 2 av dem nysa och snörvla, alltså måste Zophie vara en dold smittbärare, suck…jag kämpade så med den kullen, men 3 dog. Återigen var det en av dem, en stor hane som aldrig fick några som helst symptom, märkligt, men jag tror stenhårt på immunförsvarets betydelse. Så där försvann en hona till…

År 2007 så hade jag fortfarande Loverboy och Tamino som mina fertila hanar, men jag behövde nåt nytt, tyckte att det fick räcka för dem nu. Åsa och jag hade ett tag en hane på gång från USA, men av olika omständigheter så blev det inget med det. Istället så hittade jag en hane i Finland hos en uppfödare som hade köpt katt av mej. Det var Maplehills Pink Panther, en brun mittedhane, med amerikanska föräldrar. På så sätt så blev det ju en amerikansk hane i alla fall ;)

Maplehills Pink Panther

Maplehills Pink Panther

Åsa och jag var hem till hans uppfödare i Finland och hämtade honom i augusti 2007. Och det var ju trevligt att få träffa uppfödaren och se lite finska Ragdolls också.

Han var en fenomenalt duktig hane att para, och hans ungar blev bättre än han själv, beroende på vilka honor det var förstås. Jag behöll Phobe efter honom som i sin tur är mor till  Ella och Elvira som jag har nu.

Krickelins Phoebe

Krickelins Phoebe

En annan snygg katt efter honom är Pax Diella som Marie Gerdin,Asterions, har. Och Diellas mor var Heros Diva som i sin tur var efter Krickelins Zaga…
Jag hade honom i avel bara drygt ett år, han var en sån förskräcklig ”pissenisse” så jag orkade inte med det ett längre tag :-), dessutom så var han N/HCM i gentesten.
Han fick 3 kullar hos mej och så lånade jag ut honom några gånger så han fick totalt 29 ungar efter sej.

Jag hade ytterligare en hane till på gång. Den här gången från Norge. Det var Ragedy’s Gee it’s Kaimi, en brun bicolourhane. Kanske ska nämna att vid det här laget så hade jag helt släppt true bicolour och jag jobbade bara med high mitted, lättare så tyckte jag, och tycker det ännu.
Kaimi kom från Mariann Winnberg, Ragdey’s uppfödning. hans stamtavla innehöll en blandad kompott av gamla svenska, tyska och amerikanska linjer. Jag hämtade honom i Norge  september 1907  samtidigt som jag fick tillbaka Tamino som ju varit hos Solveig över sommaren.

Ragedy Gee its Kaimi

Ragedy Gee its Kaimi

Han hade en fantastisk höjd på sin panna, en domare tyckte det var för mycket till och med, men jag behövde pannor på mina katter och jag behövde ögonfärg. Förut hade jag ögonfärg men saknade storlek, i och med Rambo och Loverboy så fick jag storlek, men tappade ögonfärg…
Kaimi var väldigt sen med att para. Han var nästan två år innan han var intresserad och parade.
Han visade aldrig nåt intresse så länge jag såg på, jag misströstade många gånger, men det skulle visa sej att det var inte första gången jag fick misströsta angående hanar…men det är en annan historia. Det enda jag behöll efter honom var Pandora, en brun bicolourhona. Hon är lik sin far som ni ser :)

Krickelins Pandora

Krickelins Pandora

Honor då? Ja, 2007 så skaffade jag tre nya honor. Det var Krickelins Daisy, en av Taminos döttrar, en parningshona efter Tamino, Angelic Dolls Shining Pearl, och en från Åsa, Heros Grace, mer känd som Kråkan. Framtiden såg ljus ut tyckte jag :-), bilder på Pärlan och Kråkan har jag visat i tidigare avsnitt men här är Daisy.

Krickelins Daisy

Krickelins Daisy

Det var många bruna katter där ett tag…jag som gillar blått ;), men Kråkan och Pärlan var ju blå bicolour.

Lite smolk i bägaren var det…men det berodde mest på en del avundsjuka människor antar jag. Det gick väldigt bra på utställningar på hösten när jag ställde Kråkan, hon blev JW ganska så snabbt, Tamino hade blivit BIS några gånger och Heros D-kull vann oxå väldigt mycket, så Åsa och jag fick höra det mest horribla saker. Våra katter vann bara för att vi kände domarna bland annat…och gick det inte bra för mina katter så var det ”rätt åt mej”…Sen fick jag lite skit för att jag lånade ut mina hanar till ”fel” personer…ja ja, man får tåla sånt, huvudsaken är att man vet själv  vad man gör och varför. Men som jag brukar säga, pratas det inte om en så vet ingen vem man är ;)

Jag tar 2008 nästa gång…