Kattungar och mycket ”för första gången”

Det har gått en månad sedan jag senast skrev här. Och som vanligt har det hänt en del.
Rakels ungar har flyttat, alla utom Rosalie som stannar kvar i min uppfödning. Tycker så mycket om hennes ”look” och typ, trots att hon är feltecknad.

Alla i kullen blev väldigt sociala och framåt. Tänk att det kan skilja så mycket mellan olika kullar trots att de växer upp under samma förhållanden, så här spelar nog arv in mycket för miljön är ju densamma.

Zoie fick, som jag skrev förra gången, två kattungar men bara den ena klarade sej. Det var en blå bicolourhona som nu är 7 veckor och väldigt söt och för mej har det uttrycket jag vill ha på mina ragdolls.  Hon ska flytta till min goda vän Anna W, så hon är inte till salu. Hade gärna behållit henne själv, men har man lovat så har man, jag har ju möjlighet att få en kattunge tillbaka från henne om jag vill. Hon ser ut så här och heter Zoila.

Ellas kattungar är nu 10 veckor och den kullen har inte varit helt bekymmerslös så att säga…man vill ju att allt ska gå som på räls, och oftast gör det så, men inte med denna kullen.
Det började när de var ca 3- 4 veckor. Jag fick en kraftig reaktion i form av kraftiga nysningar på Zonjas kattungar efter deras första vaccinering. Tänkte mej inte för utan Ella träffade dem, ( det var väldigt länge sedan jag drogs med kattsnuva så jag har börjat slarva…) varpå hon började nysa hon också. Hon blev inte sjuk och inte heller de nysande kattungarna. MEN, hon nös på sina ungar, som givetvis var ovaccinerade. En av dem, lilla Peggy, blev smittad, hon fick en mycket kraftig ögoninfektion och blev helt tät i näsan, och då slutade hon att äta. Man kan inte dia om man är tät i näsan.. Var till veterinären och fick ögonsalva och droppar. Hennes öga var helt igenkorkat i flera dagar så hon har fått en permanent skada på det ögat, men vet man inte om det så syns det knappt. Jag tvångsmatade henne och gav näsdroppar tills hon kunde äta själv igen. Som tur är så var det bara hon som blev smittad, de andra har nog ett väldigt bra immunförsvar. Jag kan givetvis inte sälja henne så hon ska flytta till en moster till mej där hon får det bra.
Men inte nog med det. I förra veckan fick jag ta bort en av hanarna. Jag såg att han satt på pottan och försökte baja men det kom inget, och han hade inte gått upp i vikt som förväntat, så jag blev orolig och tog med honom till veterinären där det konstaterades att han var helt förstoppad, hela tarmen var full. Jag har aldrig haft någon kattunge förut med detta och jag trodde i min enfald att han bajade när inte jag såg, för det var ju tydligt att det var intorkat bajs runt analöppningen, men med facit i hand så var det nog bara sådant löst som sipprade förbi det hårda. Veterinären sövde honom och försökte lösa upp det men misslyckades och vi lät honom somna in.
Så att få en kattunge med förstoppning var en första gång det här året också. Många ”första gången” i år…trots att jag har fött upp katter i över 30 år…

Jag har en liten kille kvar i den kullen som är otingad. Han är väldigt söt och rar, men lite blyg, så han passar kanske inte i en barnfamilj där det är mycket liv och rörelse. Han säljs enbart som sällskapskatt.
Han heter Petter och ser ut så här!

Till sist så kan jag berätta att Vera har fått en kull på fem ungar. Inte en planerad kull kanske jag ska säga för hon har ju redan haft en kull i vår, men de var bara tre så det syntes inte på henne direkt. Hon gick tillsammans med Zoran som sällskapsdam och jag såg aldrig att hon löpte ens, men så kan det vara om de går ihop med hanar och han har ju varit osedvanligt tidig och duktig på att para…såg dem ute i rastgården när de höll på en kväll och mycket riktigt så blev hon dräktig och har nu fått fem små. Och eftersom de skötte det där alldeles själva så var jag lite säker på exakt datum när hon skulle ha. Men hon fixade det själv också. En morgon när jag vaknade så hade hon fått fem stycken alldeles själv, tydligen med raketfart för när jag hittade dem så var alla blöta och alla moderkakor hängde kvar…hon såg lite snopen ut och jag blev det också Men allt gick ju bra och de är en vecka gamla nu. Tre hanar och två honor blev det.

Appropå Zoran så har han flyttat tillbaka till Norge för gott och blev kastrerad igår. Han har  ju 4 kullar här, 3 födda och en på gång, och så har Solveig parat 4 honor med honom och det kan räcka tycker vi. Så nu blir han en go kosekatt där i Norge. Det är himla skönt med hanar som är tidiga och ”gör ifrån sej” så att de kan leva ett gott kastratliv sedan.

Så nu väntar jag bara på årets två sista kullar som ska komma runt nästa helg. Mor och dotter, Maja och Magda, ska få varsin kull.
Zolta blev inte dräktig den här gången heller så nu ger jag snart upp om henne…

Fortsättning följer!
Ha en skön höst nu!