Jag kan börja med att sammanfatta året som gått. Det har bestått av kattungar, kattungar och kattungar…känns det som nu i alla fall.
Vid sista uppdateringen så skulle Maja och Magda få varsin kull, vilket de oxå fick. Magda fick 7 ungar och Maja 5 ungar. Det var en stor kull för en förstagångsföderska men det klarade Magda med glans. Alla ungar är nu över 3 månader och de flesta har flyttat, utom de som ska flytta utomlands, de åker nu i januari.
Jag är väldigt nöjd med typ och temperament på många av ungarna och de flesta har dessutom fått jättefin ögonfärg. Här kommer några bilder på en del av ungarna när de var 10 veckor gamla.
En av Veras ungar med Willy som föddes tidigare i år flyttade till Finland och har ställts ut en hel del där och blivit Best In Show 4 gånger! Jättekul och jag är så glad för hennes nya ägares skull. Så här ser hon ut, Krickelins Vivian.
Men allt har inte bara varit frid och fröjd. Jag skrev i förra inlägget om en kattunge som fick förstoppning, diagnos MegaColon, och fick avlivas. Jag har fått avliva ytterligare två med den diagnosen efter det. Inga kullsyskon utan från olika kullar. Fattar ingenting…aldrig hänt på de 30 år jag fött upp kattungar och så nu, tre stycken på ett år. Inte kul men heller inget som jag döljer. Orsak, vet ej och veterinärerna vet inte heller. I det sista fallet så rasade magarna på Magdas kull efter vaccinationen, fick bukt med det med hjälp av veterinären men en av dem blev inte bättre och började gå ner i vikt varpå jag åkte till veterinären, igen…och då visade det sej att det var förstoppningsdiarre som han hade, det var tvärstopp för annat. Nummer två var som den första, han satt på lådan men inget hände.
Agria har agerat lite konstigt i det här. På den första kattungen så fick jag ut livförsäkringen utan vidare. På nummer två skulle jag inte få ut den utan då skulle jag obducerat för att få veta dödsorsaken?? Jag överklagade samtidigt som jag skickade in papperen på nummer tre….får väl se vart det leder…
Så med allt som hänt och med så många kattungar hela sommaren så är det kanske inte så konstigt att jag är väldigt trött på kattungar just nu….
Med det i åtanke så har jag funderat bort och fram och efter mycket funderande kommit fram till följande…
Jag kommer att trappa ner betydligt inför nästa år för att sedan kanske lägga ner uppfödningen helt och hållet 2018. Jag har fött upp raskatter i över 30 år nu, 22 år med Ragdoll, började med Birmor, så jag känner att jag har nog gjort mitt nu. Känner inte samma glöd för aveln längre och då är det nog dags. Och jag är trött på att ha dåligt samvete för avelshanar, så jag kommer att använda Wicklow, min nya hane från Polen på de få honor jag kommer att ha kvar nästa år, sedan blir han oxå kastrat.
Jag kommer bara att ha två honor här hemma, Rakel och hennes dotter Rosalie. Ellen är kastrerad och har flyttat, Vera har min kära vän Helene Sartoft fått överta, Maja har övergått i fodervärdens ägo. Magda är fortfarande på foder, tar beslut om henne nästa år. Jag har inga hanar kvar utom Wicklow, eller Polski som min man kallar honom 
Eddie och Toffe är kastrerade och har flyttat. Zoran flyttade ju hem till Norge och är kastrerad där.
Jag blir ju inte yngre, konstigt nog….och med tre barnbarn som jag vill umgås med mer så känner jag att det är nog dags nu att ta det lite lugnt med katterna. Och vet ni, när jag väl hade tagit beslutet så kändes det så skönt och så rätt!!!
Ett gott slut på 2016 och ett riktigt Gott Nytt 2017 önskar jag er!!!
Senaste kommentarer