Tillbakablick del 8. Åren 2004-2006

Nu blir det många bilder…

Åren 2004-2005 hände det så mycket i min uppfödning så jag skriver mest om det den här gången, så återkommer jag till vad som hände i Ragdollvärlden för övrigt nästa gång…för då stormade det ordentligt må ni tro

När jag ser tillbaka på 2004 så blir jag nästan matt…jag hade tydligen 11 kullar det året! Varken förr eller senare har jag haft så många kullar, och vill inte ha det heller. Men jag hade 5 av dem hos fodervärdar.

Jag gjorde hälsoprogrammet på alla mina katter jag hade eftersom vi hade kommit igång med det då, och vips så blev jag av med två avelshonor, Mira hade ett litet blåsljud på hjärtat, men inte som direkt syntes och Signe hade förändringar på njurarna.

Dessutom så slet jag med den eländiga kattsnuvan som jag fick in via Flash på kullarna jag hade här hemma. Inte alla kattungar fick den, men en del och det räckte. En del nös bara i nån vecka, en del fick problem med ögonen. Men trägen vinner, jag fick bort det, tvi tvi…2008 hade jag det sista utbrottet så det tog några år att bli av med det, men det blev gallring av honorna allt eftersom jag insåg vem som var bärare eller ej.

2004 importerade jag två honor från Chatandolls i Kanada. Kravet på karantän var nu släppt så det räckte med rabies och blodprov.
De hette Chatandolls Zoie An och Chatandolls Josie An. Zoie var blå bicolour med en fantastisk typ men med väldigt dålig  ögonfärg.

 

Josie var brun mitted med väldigt bra ögonfärg, men med mindre bra typ. Ja, för dåtidens premisser så var hon inte dålig. Lite rak i profilen bara.

Zoie ligger bakom min Z-linje som jag har än idag om än något reducerad. Hon hade också blodgrupp B precis som Loverboy, smidigt då jag parade henne med Loverboy ;), för då behövde jag inte mata ungarna i 16 timmar. Det visste jag dock inte första gången jag parade dem, hade inte haft en tanke på blodgrupper innan utan det var mer en slump att det kom fram att de hade blodgrupp B. Efter det så brukar jag blodgruppera mina honor.
I Zoie och Loverboys första kull föddes Zaga.

Min bästa vän och samarbetspartner Åsa Hammarlund, fick henne och hon blev Junior Winner ganska så snabbt. Åsa hade en blå bicolourhane, Pocahontas Mr Magic, något av en legend i utställningsvärlden och lika typad som dagens Ragdolls, så ni som tror att Ragdollen har blivit mer typad nu så kan jag bara tala om att det stämmer inte

Alltnog, Åsa parade Magic och Zaga och den smått berömda Heros D-kull föddes 2006. Väldigt snygga katter som gjorde att domarna fick en ny måttstock som tyvärr är lite svår att uppnå ibland…Det var 5 i kullen och 4 av dem har blivit Best In Show flera gånger. Heros Dante, Heros Disa, Heros Diva och Heros Dizzy. Ni har säkert hört talas om dem om ni brukar ställa ut.

År 2003 sålde jag en blå mittedhona efter Loverboy och Ellen Tracy, till Alexandra Frank i Österrike som hade Samarias uppfödning. Krickelins Celeste hette hon.

Alexandra var en väldigt trevlig tjej som jag fick bra kontakt med. Jag hade en brun colourpointhane som jag sparat som hette Krickelins Tango, efter Flash och Klippatorpets Sinkadus, och hon hade en brun mittedhane som hette Villaroyal Phoenix. Vi kom överens att vi skulle byta hanar för att få in lite nya linjer i vår uppfödning. Se så snygg han var Sinkadus!

Så på i början på 2005 så bytte vi hanar, jag åkte ner till Wien med Tango och dagen efter så kom jag hem med Phoenix.  Det gick väldigt bra, de anpassade sej fort till ett nytt hem, men Alexandra sa  att de ungar som Tango hade i Sverige måste han ha adopterat så totalt ointresserad verkade han, men han ville bara inte ha åskådare…:-)

Jag hade fyra kullar efter Phoenix och fick en del fina avkommor efter honom. Bland andra Tamino efter Tess, Zophie efter Zoie och Jalapeno efter Mynta.

 

Krickelins Tamino föddes 2005 och han var väldigt speciell för mej. Han älskade utställningar, det var det bästa han visste och aldrig att han visade minsta hanighet. En rolig sak som han gjorde och som väldigt många kommer ihåg har jag förstått, var när han ställdes ut på ett klubbmästerskap i sidogruppen ”Charmigaste katt”. Han vann den bara för att han, efter att ha sett domare och assistenter kasta pappershandukar, hoppade ner i soppåsen han också
Han hade en fantastisk öronplacering som han nedärvde till sina ungar. Här kan ni se hur hans utveckling var från liten kattunge till vuxen. Som ni ser så får man ha lite tålamod ibland

Jag lånade ut honom till fina honor där jag själv hade ett intresse att få något tillbaka, det är ett bra sätt att få in nya linjer samtidigt som man delar med sej tycker jag.
Jag fick in  två nya honor på så sätt.  Angelic Dolls Shining Pearl ”Pärlan” och Marric’s Belina de Troll.

Jag behöll även en hona efter honom och Zoie,  Krickelins Zara, som när jag ställde henne i Stockholm på en stor utställning blev BOB fastän hon bara var 4 månader då. Tyvärr så var hon en av de kattungar som hade haft snuva så hon hade ett kroniskt rinnande öga, så jag vågade inte behålla henne för avel ifall hon skulle vara en smittbärare.

Tyvärr blev Tamino bara 4 år. Midsommardagens  morgon 2009 hittade jag honom död i rastgården. Jag blev helt chockad han hade varit helt frisk dagen innan. Jag obducerade honom och det visade sej att han fått en perakut  lunginflammation som hade gått så fort. Helt ofattbart.  Senare fick jag höra att det gick rykten om att han dött i HCM , men hans hjärta var helt frisk, obduktionsresultaten var inte hemliga på nåt sett, så dom som ville se var välkomna. Men det är lite typiskt den här världen…skvaller…

Mer sorgesamma saker hände 2005. Min älskade Signes njurar orkade inte mer så hon fick somna in.
Krickelins Yin var dräktig med sin andra kull och hade ca 10 dagar kvar innan hon skulle föda då hon blev jättedålig. Väldigt slö och apatisk. Snabb färd till Blå stjärnan där hon blev inlagd. Ungarna levde men hon blev sämre och sämre, hon hade fått någon slags motsvarighet till graviditetstoxikos  så organ efter organslutade att fungera så det var inget att göra så hon fick också somna in. Jag tror egentligen att de inte visste var felet var…

 

År 2005 så fick jag en blå mittedhona av Åsa, Heros Xenia. Hon var efter Magic, som jag skrev om här ovan.

Hon fick sin första kull i maj 2006, med Loverboy. Sju stora fina ungar föddes och allt var fri och fröjd..i ett dygn…sedan började de dö, de största först konstigt nog. Inom loppet av 3 dygn hade 4 dött, men tre klarade sej. Jag skickade in den sista kattungen som dött till obduktion och det visade sej att de hade e-coli bakterier i lungorna. Antagligen hade Xenia e-coli i underlivet och kattungarna fick i sej det på vägen ut. Det var veterinärens teori och enligt obduktionsprotokollet så kunde ett dåligt immunförsvar också ha en negativ inverkan. Tråkigt var det i alla fall. Men de tre som överlevde blev väldigt bra. Det var Krickelins Filippa,  Hanna som hade Itcy Koo’s uppfödning köpte henne och Filippa lade grunden till hennes fina katter som hon senare fick.

En snygg hane , Krickelins Filip, ställdes en del och det gick väldigt bra, tyvärr så var han inte så himla road av utställningar, synd.

Den tredje var en blå mittedhona som jag sålde till Prag.

Det var det här året,2006, som Zoie fick en kattunge på eftermiddagen den ena dagen och sedan 20 timmar senare en till på förmiddagen nästa dag…det var förresten Zara, som jag nämnde här ovan.
En annan Krickelinkatt föddes också det här året som finns i många fina katters stamtavla, det var Krickelins Bounty och det var Susans Alhonens, Sky High’s första avelshane. På så sätt lärde jag känna Susan och hon har blivit en mycket god vän.

När jag nu ser på alla dessa bilder som jag lagt ut så slår det mej att vi egentligen haft bra typ på vår ras länge, men vi har fått mycket mindre öron, och det får vi se upp med. Jag har också lite för små öron på en del av mina katter, är fullt medveten om detta och måste ta tag i det för det blir fel uttryck på våra katter om vi tappar öronstorleken. Därmed inte sagt att jag vill ha tillbaka de fruktansvärt fula öronen som fanns i början på dem:-)

Fortsättning följer.