Tillbakablick del 3.

De första Ragdolls som kom hit till Sverige var antingen colorpoint eller bicolour. När de första mittedkatterna kom kommer jag inte ihåg, själv skulle jag aldrig skaffa en mitted…birmauppfödare som jag var så tyckte jag att det var för likt en Helig  Birma. Och begreppet High mitted, mid high white och high white  existerade överhuvudtaget inte förrän boken: The Definitive Guide To Ragdolls kom 1995. Boken är skriven av Lorna Wallace, Robin Pickering och David Pollard och är på engelska, finns ingen över. Boken går inte längre att få tag i men är en fantastisk historiebok om rasens historia i hela världen.
literaturedefinitiveguide

Jag hörde talas om en kull där det fötts mittedkatter efter en bicolourhona och jag kunde inte förstå detta men efter ha läst boken The Definitive Guide To Ragdolls  så förstod jag hur det kunde hänga ihop. Genetikdelen i den boken är så bra då den bara berör Ragdolls. Rasen har ju två olika vitfläcksanlag som vi jobbar med, något som är svårt att förstå för någon som inte föder upp rasen och även för nybörjare. Om ni får tag på den hos någon gammal uppfödare, så be att få låna den och läs!  Jag har ett exemplar, som jag är väldigt rädd om, men om ni ber snällt så…

År 1995 hände en annan viktig sak för mej personligen.
Det var det året jag fick syn på ett reportage i en engelsk kattidning, om en ragdolluppfödare i Australien och de katter hon visade där var de vackraste jag någonsin sett, mycket päls, ögonfärg och helt annorlunda i typen än vad som fanns här i Sverige då, de flesta i alla fall.

På den tiden fanns inga hemsidor och ingen e-mail, i alla fall hade vi inte det, så jag tog helt enkelt och skrev ett brev till den här damen som hette Gai Maran och bodde i Huskinsson, New South Wales, det var allt jag visste, men jag chansade. Ni må tro att jag blev både förvånad och jätteglad när nämnda dam ringer upp mig ett antal veckor senare!!!
Vi hade ett något hackigt samtal, (jag har tränat upp min engelska ganska så rejält efter det) och visst skulle jag få köpa en hane och hona av henne så fort hon fick fram en bra. Min tanke var först att köpa en bicolourhane men sedan jag funderat ett tag så bestämde jag mig för en colourpoint eftersom jag hade 2 bicolourhonor här hemma. Fax fanns på den tiden också och det var en underbar uppfinning tyckte jag då, för vi kunde kommunicera via den och hon skickade stamtavlor och brev. Ett vanligt brev tog ju hur lång tid som helst att skicka till Australien.
Så den 18 oktober 1995 (dagen efter min födelsedag…gott omen… )föddes så kullen där min Banjo fanns. Hans hela namn var REGALIS BANJO PATTERSON. Han var efter de föräldrar jag ville ha efter och allteftersom han växte så sa Gai att han var något alldeles extra och hon skickade en videofilm plus kort på honom.

Banjo var en mycket speciell katt, han var den första Ragdoll-importen från Australien han var den första colourpointen i Europa som blev Europa Champion, numera Supreme Champoin, och jag vill påstå att han ändrade lite på dåtidens typ av Ragdoll. Jag har mest papperskort på honom, digitalkamera fanns inte och jag kan inte scanna in kort själv men har ett, ganska dålig kvalité, ha överseende med det.
Han hade det breda fina huvudet med öronen brett isär.

banjo_2

Jag ville ju egentligen ha både en hona och en hane som skulle kunna hålla varandra sällskap på den långa resan, men Gai tyckte inte det fanns någon hona som var tillräckligt bra för att hon skulle vilja skicka henne så det fick bli enbart Banjo.
Så mitt arbete med att få in honom till Sverige började, det var inte så komplicerat som jag trott, från Australien så var det i det närmaste fritt fram, ett införseltillstånd från Jordbruksverket var allt som i princip behövdes. Kruxet var att jag måste åka upp till Stockholm för att hämta honom, varför kommer jag inte ihåg idag…tror det hade något med bästa flyg att göra. Jag fick också boka en veterinär som skulle besiktiga honom på Arlanda innan han släpptes in i Sverige. Väntan blev låååång….. både Gai och jagville att han skulle bli lite äldre innan han skulle resa så långt, men när han var 6 månader gammal så kom han äntligen hit.
När jag äntligen efter många turer på Arlanda med veterinärer och tullverk fick ut honom så blev jag charmad direkt av den stora lurviga katten som frimodigt klev ur sin transportbur, sträckte på sig och började spinna, han skulle hälsa först innan han gick på lådan och kissade. Det var som om han hade åkt sträckan Göteborg-Trollhättan istället för Sidney-Stockholm.

Han såg helt annorlunda ut i typen än vad min förste hane hade sett ut när han kom från England….om ni tänker Balines contra gammaldags icketypad Perser så förstår ni kanske…
Jag ställde ut honom första gången i Örebro i juni 1996. Colourpointen var inte godkänd som variant på den tiden, men det var ändå så pass många så att det blev ett BIV. Det var Jörgen Billing som dömde och när han fick upp Banjo på domarbordet så log han och började ”humma” som han gör ibland, sedan tog han Banjo under armen och gick iväg och visade honom för andra domare, jag undrade förståss vad som stod på….Sedan kom han tillbaka och hade mycket vackert att säga om honom och så blev han total-BIV!
År 1997 fick colourpointvarianten certifikatstaus och kunde bli Champion. Som vuxen fick   Banjo 10 stycken  BIV, han var också nominerad, eller blev Domarens Bästa, som det hette då, flera gånger. Han blev dock aldrig BIS eller BOX. Han missade bara ett cert under sin utställningskarriär och det var när han fick ett draget cert av Dagny Dickens. Banjo hade en mycket stor integritet, han var den vänligaste katt man kunde tänka sig, uppförde sig alltid exemplariskt på utställningar utom just den gången. Banjo hade ett fint sätt att tala om när han tyckte att nu fick det vara nog, hejda dig lite, då tog han helt försiktigt ett tag med tänderna om handen och markerade stopp, och sen var det bra. Vad som hände när han fick draget cert var att domaren, Dagny Dickens, stod och pratade om honom under tiden som hon liksom ”hängde upp” denna stora katt genom att enbart hålla honom runt magen. Banjo fick till slut nog och tog ett tag om hennes hand, varpå Dagny ryckte till sig handen och blev naturligtvis rispad då, och sa att katten var aggressiv och högg utan förvarning??!! Jag stod som ett frågetecken för jag hade varken förr eller senare sett några aggressiva tendenser på den katten.

Banjo blev pappa till 12 kullar. Många av dem gick sedan vidare i aveln eftersom det inte fanns så många Ragdolls i Sverige på den tiden. Han var bland annat far till EC&EP SW00 S*Krckelins Dolce Gabbana ”Gustav”, som blev den första Ragdoll som vann Scandinavian Winner. Hans son IC&IP S*Krickelins Oscar de la Renta RAGa, exporterades till Norge och han blev den förste colourpointen i Norge som blev BIS. Han fick också många vackra avkommor där. En annan av Banjos söner flyttade tillbaks till Australien, S*Krickelins Nordman och en av sönerna blev avelshane i Danmark, S*Krickelins Sir Lancelot.

Krickelins Oscar de la Renta, den första colourpoint som blev BIS i Norge

Krickelins Oscar de la Renta, den första colourpoint som blev BIS i Norge

Krickelins Nordman, exporterades till Australien

Krickelins Nordman, exporterades till Australien

Krickelins Dolce Gabbana, den första ragdoll som blev SW

Krickelins Dolce Gabbana, den första ragdoll som blev SW

Banjo blev kastrat år 2000 och flyttade till en av mina grannar, Jane, där han fick det bra. Han blev en mycket älskad familjemedlem, han fick i princip göra som han ville, gå ut och in som han ville. Jag hade egentligen inte tänkt placera om honom utan ha kvar honom som kastrat, men Jane var så förälskad i honom och bad att få köpa honom så jag insåg att han skulle få det mycket bättre hos henne, han skulle få mer tid av henne och det har jag aldrig ångrat.

Fortsättning följer…