År 2010 så efterlyste domarna och uppfödarna ett förtydligande av Ragdollstandarden samt lite andra ändringar. Det var främst ett förtydligande på huvudet som diskuterades mest men även en ändring av poängsättningen och beskrivning av pälskvalité. Som jag skrev i förra avsnittet så var det en väldig spridning på typer och domarna tolkade standarden ganska så olika. Det förkommer i och för sej än i dag men inte i lika stor utsträckning som då.
Den som drog största lasset här var Åsa Hammarlund, ordförande i SRC, domare och en klippa på det mesta. Många domare och uppfödare var inblandade för att få säga sin mening hur de ville att texten skulle utformas så att den blev tydlig och klar.
Det blev ett väldigt liv i Finland vill jag minnas…och det märkliga i hela den här karusellen var att en Fife-domare  från Rumänien, (numera utesluten ur Fife)och själv uppfödare, hade de mest märkliga åsikter och vände sin kappa efter vinden beroende vem hon pratade med….Hon skrev ett förslag på ändringar och när man läste det så kunde man tro att det var Sibirisk katt eller nåt och det blev ju givetvis nedröstat.
Åsa utformade en text utifrån vad de flesta tyckte, varpå den här domaren kopierade  det rakt av och sa att det var hennes förslag och det var det som gick igenom på Fifes generalförsamling sedan som Rumäniens förslag till standardändring.
Det som ändrades och skulle börja gälla från och med  01.01.2011 var på huvudet där det förtydligades med

”Slightly rounded forehead (not domed) showing a gentle transition to a flat plane between the ears. Good height in the profile. The nose is straight and shows a slight curve in the upper third.”

Observera att det redan står i standarden på beskrivning av huvudet att det ska vara:
”Medium size, broad modified wedge” och” Cheeks well developed, tapering to a rounded well developed, broad muzzle of medium lenght (never narrow) and a well-developed chin”

Om man ser till hur Ragdolls har utvecklats idag så är det just det som har hänt, inte att de har blivit kortare som många vill hävda men har de fått bredare huvuden så ser de automatiskt kortare ut och mer typade.( Sen att öronen är och är på väg att bli för små är en annan sak, som vi måste ta tag i, inte minst jag ;) ) Det smått lustig i det här med att Ragdolls har utvecklats precis  som det står i standarden (läs typade), är att just den här domaren ondgjorde sej över hur Ragdolls hade utvecklats, totalt fel i hennes tycke,  i en tråd på Facebook som jag läste häromdagen. Hade hon glömt att det var ”hennes” förslag som gick igenom…bara undrar lite..

På pälskvalitén  ströks ”Breaking as the cats moves” och ersattes med ”Feels like cold silk to touch”

Svansen fick ett tillägg med ”Long,” preferably to the shoulder”

På poängskalan så togs 5 poäng från Coat, colour and pattern och gavs till Head, så nu hade man 25 p till huvudet (utom ögon och öron som har egna poäng) och 20 p på färg och mönster.

Vad hände hos mej då…jo det skulle visa sej att 2010 och delar av 2011 var riktiga skitår om jag får uttrycka mej så…
Efter att Pride hade fått den kullen med Zoie så hände absolut ingenting, han parade och parade, men ingen blev dräktig. Så jag gav upp. Men Pride hade en fantastisk uppfödare, utan vidare så erbjöd hon mej en ny hane, utan kostnad,  en som hon egentligen skulle ha själv men som hon ville att jag skulle ha när det blev som det blev. Jag betalade ju givetvis för transporten.
Det var en blå mittedhane, Superior Kanyon River Blues. Han skulle komma till Danmark i maj och han skulle få bo hos min goda vän Marianne Belling tills det var dags att ta ett rabiesprov.

Kanyon

Kanyon

Men innan han hann komma så visade det sej att Daisy var dräktig med Pride när allt kom omkring, det syntes inte förrän efter 7 veckor. Jag talade givetvis om det för Kathleen men hon ville skicka Kanyon i alla fall.

I kullen med Pride och Daisy föddes tre hanar, extremt olika i typ, en snygg, en medioker och en riktigt ful. Den fule fick jag avliva senare för han visade sej ha en sned ryggrad precis som om han hade en svansknick som satt i ryggen, och svansen är ju en förlängning av ryggraden så varför inte. Han saknande även en tå på ena foten fram. Egentligen ska man inte behålla en avelskatt från en sådan ojämn kull, men jag kunde inte låta bli att behålla den snygge. Jag behövde ju hanar och eftersom det var det enda jag hade från Pride så beslöt jag att göra det. Pride var vid det här laget kastrerad.
Katten fick heta Krickelins Derek McDreamy, en brun bicolourhane. Han hade det mesta tyckte jag, trevlig, bra päls, bra ögonfärg, bra storlek.

Krickelins Derek, 9 månader

Krickelins Derek, 9 månader

Men, han blev precis som sin far…parade och parade, väldigt energiskt, men inte blev det några kattungar inte…jo, en kull fick han :) Lånade ut honom med orden ”du får gärna låna honom, men tvivlar på att det blir något..” Trodde Ewa skojade med mej när hon talade om att katten var dräktig!
Men han fick inga fler dräktiga honor och det var väl lika så bra kan jag tyckta så här i efterhand.

Zoleya, som bodde hos Helene, och som fortfarande bor där, började närma sej två år och hade inte blivit dräktig, lite lätt frustrerad var jag men jag hade ju envisats med att försöka para henne med Pride och det gick ju inte. Så när hon löpte igen så frågade jag min goda vän Anna Wihlstrand om jag fick låna en hane av henne som garanterat var fertil och duktig. Och det fick jag och blev så lycklig när det sen visade sej att Zoleya äntligen var dräktig!! Tre stycken föddes och de blev riktigt bra, väldigt söta!

Zoleya's kull

Zoleya’s kull

Jag behöll hanen Zoober och den ena honan, Zolita (som heter Zolta i stamtavlan, miss av mej eller Sverak..) och den andra honan Zookie flyttade hem till Anna och hennes uppfödning, Whilthos.
Zoober visade sej sakna en testikel…ingen ny hane där. Han bor kvar hos Helene.
Fler problem de här åren..
Jag hade behållit en hona efter Kråkan och Krickelins Loverboys Legend, en feltecknad som fick heta Kaja. Och jag hade 2009 köpt en hona från Danmark, Kittyrags Baba Yaga, en brun mitted som var så söt!

Krickelins Kaja

    Krickelins Kaja

Kittyrags Baba Yaga

Kittyrags Baba Yaga

Kaja löpte aldrig och Baba Yaga blev aldrig dräktig trots flera försök och inte kunde man hitta några orsaker varför. Kaja fick faktiskt en unge med Nikai när hon var sällskapsdam åt honom, såg aldrig att hon löpte så jag blev väldigt förvånad, men några fler blev det aldrig.
Så jag hade alltså det här året haft lågfertila hanar, en  kryptochid hane, honor som inte blev dräktiga och de kattungar som föddes blev inte som jag förväntat mej, plus lite annat som inte blev som jag tänkt…var ganska så less på alltihop. Så är det, allt är ju inte på topp och går som på räls när man håller på med uppfödning.

Men!!

Jag hade blivit väldigt god vän med Susan Alonen sedan hon köpte Bounty av mej och vi började samarbeta lite smått.
Tänk så många goda vänner jag fått genom åren tack vara alla katter!!!
I november så föddes Sky High’s Mr Humbug, vi skulle äga honom tillsammans.

Sky High's Mr Humbug, 5 månader gammal

Sky High’s Mr Humbug, 5 månader gammal

Ett riktigt lyft skulle det visa sej :), som jag skriver om nästa gång som får bli det avslutande kapitlet på min historia.