Jag har ju utlovat en tillbakablick på mina 20 år med Ragdolls och nu när hemsidan är igång, internet tillbaka efter stormen Egon, så fortsätter jag min lilla berättelse.
Jag kommer att varva min berättelse medmina gamla katter och  lite allmänt om hur det var i Ragdollvärlden.
Då, för 20 år sedan fanns det inte så många Ragdolls här i Sverige så man hade koll på de flesta och i Norge hade min goda vän Solveig Damsgaard, (N)Diadems, importerat sin första Ragdoll från England. Som jag nämnde i förr inlägget så talades det om engelska linjer och amerikanska linjer på den tiden.
De engelska linjerna kom från de linjer i England som hade funnits där sedan 1981 då Petil-Lu – Lulu Rowlings och Patriarca Ragdolls – Pat Brownsell importerade de första och startade sin uppfödning av Ragdoll.

Lulu och Pat var de som först importerade Ragdolls till England och därmed Europa.

De hade ju inte så mycket avelsmaterial så det blev väl kanske därefter…De engelska linjerna var ganska tunna, hade en lång utvecklingstid innan de blev ”klara”. De hade som regel väldigt bra ögonfärg, kall silkig päls men smala i huvudet och fula öron (i mitt tycke)…
De amerikanska linjerna kom också dom från England på den här tiden, men från Ragtime -Brian og June Riegler, som nu hade importerat andra linjer från USA. De var större, kraftigare, blev färdigutvecklade tidigare. De hade breda fina huvuden, mindre öron, men sämre ögonfärg och i en del fall ett icke önskvärt temperament som visade sej på utställningar.

Solveig hade importerat från Ragtime, en bicolourhona som hette Ragtime Phoebe och två uppfödare i Sverige hade också importerat från Ragtime. Det var Traskatten’s och Woody Golden som importerat varsin hona, båda colourpoint. Hanar fanns det heller inte så många att välja på som ni förstår. Det var min granne, Barbro Gustavsson som hade Woody Goldens uppfödning. Hon parade sin Ragtime Marguerite, en brun colourpoint, med en av de få hanar som fanns här då, Fawpaws Barney Rubble och 4 bicolourhonor föddes. En av dem var Woody Golden Nellie Sue som jag och Anna Lindström köpte. Och min egen historia med Ragdolls började.

Nellie bodde hos Anna och vi insåg att vi måste ha en hane så vi började leta, i England förståss. Och hittade Purr-Fect Diabolito som jag skrev om förra gången.
Diabolitos uppfödare, Del Anderson, var en kvinna som kunde det här med marknadsföring :)… Hennes ragdolls var, enligt hennes mening, Englands bästa och hon var väldigt övertygande för två uppfödare från Sverige som inte visste mycket om rasen.
Ja, ett gudagott temperament hade de i alla fall :-) och jag köpte en hona själv av henne också, min första ragdollhona Purr-Fect Cinderella. Hon var född i september 1993, en brun bicolourhona med en fantastisk ögonfärg, perfekt pälskvalité men väldigt tunn i sin benstomme.Stora öron som satt högt. Jag kallade henne för Cindur.

Purr-Fect Cinderella

Purr-Fect Cinderella

Hon fick 5 kullar, hennes första kull var min första ragdollkull och kattungarna fick Clamydia…efter alla år med uppfödning av Birma hade jag aldrig haft det så Cindur  måste ha haft det med sej, men NEJ sa hennes uppfödare, sånt hade de verkligen INTE i England…
Att jag konstaterade att det verkligen var Clamydia är en historia för sej. Som ni kanske vet så är jag biomedicinsk analytiker (numera pensionerad) så jag tog prov på kattungarnas ögonsekret och tog med till jobbet. Men eftersom sånt klassas under Bakteriolog lab och på den tiden skickades till Borås så skickade även mitt prov dit, i mitt namn…inte så bra så här i efterhand…efter några dagar så blev jag inkallad till min chef som undrade lite vad det var jag hade skickat in, de hade haft ett väldigt huvudbry i Borås för att klassificera provet, clamydia på människa och katt är inte likadant så att säga….fick lova att aldrig göra om det och ja, provet var positivt för clamydia. Jag skämdes och lovade så klart;)

 

Jag nämnde lite om temperamentet förut och det var verkligen stora problem på en del förr. Solveig hade problem med sin Phoebe och hennes avkommor, de gick inte att ställas ut som vuxna. Samma sak var det med Nellie som Anna och jag hade från Woody Golden hona Ragtime Marguerite som i sin tur kom från samma uppfödare som Solveigs, Ragtime Phoebe.
Nellies far, Barnie Rubble, gick inte heller att ställa ut. Så det blev till att avla med stor försiktighet och akta sej för vissa linjer. Som tur var så visade sej både Diabolito och Cindur ha ett bra temperament och det var inga som helst problem med att ställa ut dem och deras avkommor. Solveig fick låna Diabolito ett tag för att hjälpa upp sin situation lite.

Fortsättning följer…